Jag blev inlagd på natten efter att ha suttit i åtta timmar på akuten. När jag kommer upp till avdelningen frågar personalen om jag vill ha en sömntablett, till vilket jag svarar ja. Min normala dos är 12,5 mg och jag fick 50 mg. Jag brydde mig inte om det då jag mådde så dåligt och bara ville sova. Jag sov väldigt djupt och morgonen efter vaknar jag av att någon står och skriker vid min sängkant. Jag hade väldigt svårt att vakna då sömntabletterna i sig har en väldigt markant hangovereffekt, och fyrdubbel dos gjorde att jag var helt borta.

Till slut lyckas jag förstå att det är överläkaren på avdelningen som står och skriker. Hen vill ha ett inskrivningssamtal och skriker att jag måste gå upp. Jag har väldigt svårt att orientera mig, röra mig och tala på grund av den höga dosen medicin. Efter ett tag skriker överläkaren att om jag inte går upp med en gång så tänker hen ringa mina anhöriga och att jag får åka hem. Sedan lämnar hen rummet.

Efter en stund – oklart exakt hur lång stund – lyckas jag resa mig ur sängen. Går till personalen och säger att jag skall åka hem. Det känns som om jag befinner mig i en dimma och jag har svårt att gå rakt. Jag blir utsläppt. Lite senare läser jag i mina journaler att att överläkaren har skrivit att jag lider av ”bristande sjukdomsinsikt”.